Hanna Havdell

I mitt examensarbete utforskar jag hur minnen, samlingar och fragment kan gestaltas som smycken och små objekt i metall.

Mina gjutna föremål är gjorda i så tunna formar att de inte helt fyllts, utan blivit som en skugga av vad de kunde ha blivit. Mina etsningar på plåt av fotografier ur gamla familjealbum blir delvis bortfrätta, som ett bleknat minne av ett ögonblick. Vissa föremål är hopsydda med textiltråd som med tiden kommer vittra bort och frigöra metalldelarna — fragment av något som inte längre finns.

Föremålen är främst berlocker och broscher. Berlockarmband är bärbara och interaktiva miniatyrsamlingar där man själv kan lägga till och ta bort i all evighet. En brosch som bärs nära hjärtat blir automatiskt något intimt, personligt och en del av bäraren.

Smyckena ger känslan att de är fragment av en större helhet, en splittrad samling från en för länge sedan försvunnen plats, delar av ett minne som vi kan förnimma men inte tillfullo förstå.