Gustaf Helsing

WEAVING PAST INTO PRESENT rör sig kring motsägelsefulla känslor gentemot å ena sidan, lockelsen i ett mytiskt förflutet, och å andra sidan dess absurditet och potentiella fara. Detta görs genom att påstå att konsthantverk och vävning i sig är konservativt, nära kopplat till nostalgi och ansett som något mer autentiskt och ursprungligt. Fortsättningsvis används det i skapandet av ett idealiserat och romantiserat förflutet som skapar en separation mellan ett “vi och dom”. Dessa problem har uppstått tillsammans med arbetets huvudsakliga mål och frågeställning, att väva det förflutna in i nuet och fråga sig; vilket förflutet är det som vävs till den nuvarande närvaron av bildvävarna?