Moa Åhlund

Varför är jag så jävla mån om att festa till det? De bästa tillfällena i mitt liv har alltid varit i och kretsat kring berusning.

Jag ser både textilt hantverk och berusning som kollektivt. Peaken av dem bägge är det delade bruset, sinnestillståndet där de inblandade befinner sig på samma frekvens, målet är att hamna där.
För det finns ju inget riktigt svar på varför, utan festandet och sökandet efter rus och sammanhang är ju bara: primalt.

Det är två sidor inom mig som ständigt samtalar med varandra. Jag önskar mig och hoppas på ordning och resonemang samt längtar efter att fucka upp och att leva irrationellt. Vilja, impuls, acceptans och balans.
De två grekiska gudarna Dionysus och Apollo som guidat mig genom processen har fått mig att inse att jag behöver Apollo och ordning för att klara mig igenom min Dionysiska, kaosartade afton. Även om jag inte vill erkänna det.