Nadia Maghder
personer av natten ringer
deras älskare har ätit dem på knä
förspel
utdelning
inför en himmel
en Gud
nykter av livet
inte av tro
solen går inte upp idag
himlen är mörk nog
att få tron att uppenbaras
Gud ser
ett kejsarsnitt i från döden
Det sas att
Gud sprang tillbaka för att hämta nycklarna
Gud hann precis låsa den åttonde dörren
hennes smärta kunde inte upptas av dessa mätsystem
men du är högljudd
du skulle se sådant vi fula ser
du är vacker
nästa gång ni ses ska du fråga om du ser det
din kropps former har krökts
påminner du om din mammas övervikt?
hur fan ska du hinna gå tiotusen steg om dagen
igen
framför helkroppsspegeln och inventerar
där är alltihopa
du är skrämmande
du ska skrämmas
det finns inga goda offer
det är ovärdigt att rädda ditt eget arsle när folk förintas
att sälja intimitet urholkar själen så du
säljer din konstskolekonst
och drömmer om att få sova lite
det är svårt att träffa människor som är bra
AFFEKT ÄR ETT KUNSKAPSFÄLT!
du betraktar den här institutionen som ett ekande tillstånd
det finns många vägar ut härifrån
du har ingenting att komma ur
det tjänar ingenting till att mörka sina mörka sidor
du hade läppstift utanför
för man ska måla utanför
klänningsfållen i munnen
blodsmak sa du
du koncentrera dig på att andas och röka
du sa
du vill inte ha någon historia du vill inte veta hur det här slutar
dina tillstånd drunknar i det här finmaterialet
världslitteratur
kulturkanon
folkräkning
utopier på bekostnad av
uträknade mjölktänder
bestulna applåder
du kommer bränna dig
du har sett dina böner lämna din strupe
dina böner dog och du tänkte
här är ditt löfte
när kronofogden knackar på ljuger du
för dig
ska du till havet där vågorna dränker de som aldrig behövt hålla andan
nu ekar kulturentreprenörerna på skolmailen
de måste kränga sin konstskolekonst till den nyrika medelklassen i närområdet
du sitter här tills du somnar
du ska sova nu
du tror att empati är en klassfråga efter det här
säger du i sömnen
