Masterprogram

Konst

Utställning: 20–26 maj

Om Konst

In i, och ut ur, kontexten.

Så, hur kan vi då betrakta den första masterklassen i konst som inte befunnit sig på Konstfack under covid-åren? Finns en annan öppenhet och en annan vilja att ta sig an världen? En vilja att ta plats och synas? Om betraktaren vill så – ja, här finns mycket att bokstavligen möta. Närvaro av objekt och rum att interagera med, stora och fysiska skulpturer att förhålla sig till, deltagarbaserade performance, personliga berättelser och erfarenheter i fotografi, film och måleri. Verk som hela tiden är medvetna om och kalkylerande i att mottagaren är på plats och möter verken. Liksom en medvetenhet om var denna plats är och vem som valt den.

Men vi får ju heller inte glömma att alla dessa studenter spenderade två år med begränsningar innan de blev antagna och förstås är påverkade av den erfarenheten.

För oss som varit handledare i den här klassen har situationen varit helt annorlunda jämfört med åren med restriktioner. Vi har haft tät och intensiv kontakt med studenterna och varit på plats när verken placerats ut i världen. Vi har kunnat vara på plats och kunnat diskutera studenternas arbeten med sina verk på plats och kunna analysera och pröva hur dessa verk ska presenteras och installeras. Röster och erfarenheter har formats och getts gestaltning.
Kanske är det just de personliga erfarenheterna som studenterna kommit in med som vi nu ser möta en större publik? Berättelser som formats i en begränsad värld med restriktioner men som sedan getts en möjlighet att arbetas fram och nu presenteras utan skyddsnät och förbehåll.

Många av våra samtal med studenterna har handlat om hur deras verk möter en publik. Kontexten för konst är specifik. Vilket inte skall förstås som att den alltid är likadan eller begränsad till en vit eller svart kub. Den kan i stället uppstå var som helst och i vilket sammanhang som helst, så länge konstnären ges en möjlighet att definiera den. Den finns där konstnären bestämmer att den skall finnas. Om den tvingas på konstnären riskerar verket att missförstås eller feltolkas. Det riskerar att bli förstått på ett sätt som det inte var tänkt för. Om det händer behöver konstnären skapa kontexten för sitt verk på egen hand. Konstnären skriver in sitt verk i ett sammanhang, och det är det sammanhang som är just konstens specifika, och som gör det möjligt att förstå konsten och ta del av den.

Sammanhangen, platserna och samtalen för konst kan röra sig mellan det etablerade och det okända. För konstnären är det alltid en utmaning att förhålla sig till en kontext. En utmaning som också kan inkludera möjligheten att säga nej, av att föredra att avstå. Om vi vill låta konstbegreppet vara fritt och en plats som inte låter sig enkelt ringas in, bör en sådan möjlighet förstås som en aktiv och kraftfull handling.

Thomas Elovsson
Professor i konst