Lisa Hartwig Ericson
Jag var bara ett litet barn första gången jag pekade på mormors arm och frågade varför hon hade ett nummer där. Ända sedan dess har hon berättat. Flera minnen har hon återkommit till så många gånger att jag har en väldigt detaljerad och klar bild i huvudet, nästan som att det är mitt eget minne. Men jag märker samtidigt att bilderna håller på att lösas upp, nu när jag inte längre påminns om dem.
Min upplevelse är att den processen pågår även på en samhällelig nivå. Jag ser hur ord ändrar betydelse och hur historien skrivs om framför mina ögon. Destruktiva politiska krafter sprider sig och får fäste.
Mitt examensarbete kretsar kring frågor om minnet, historieskrivning och att leva i vår tid, mot bakgrund av min familjehistoria.
Keramik och glas är grunden i min praktik, men de senaste åren har jag även laborerat med digitala verktyg, laserskrivare och 3D-printing.