Masterprogram

Visuell kommunikation

Utställning: 20–26 maj

Om Visuell kommunikation

Patrick, hur ser spridningen ut inom gruppen när det gäller metoder, teman osv.?
I den här gruppen representeras ämnets välbekanta former och metoder: ortografi, skyltning, datavisualisering, aktivism, silkscreentryckta posters, målade bokstäver och böcker. Det som kanske är mindre välbekant är hur gruppen använder dem: för att förmedla lokalpolitik, ett nytt alfabet för Zimbabwe, skalförslag på offentliga skyltar som uppmärksammar befintlig och växande mångfald i det svenska samhället (tillsammans med en rad vandringar som syftar till att lära av olika samhällsgrupper om deras speciella sätt att använda skyltar och läsa av miljöer), för att visualisera nätverk efter att ha lyssnat på och lärt av svampar, för silkscreentryck som en metod att slå av på tempot och mötas samt för att reflektera över personliga berättelser och skriva till en okänd läsare i framtiden. I sina examensarbeten är de kritiska och i sin kommunikation med varandra är de stödjande och omtänksamma. En drömstudio.

Sara, vad har du lärt dig av den här elevgruppen?
I år har diskursen kring illustration handlat om hur AI kommer att förändra vårt yrke och våra arbetsvillkor. För det kommer den att göra.

Men vad den här gruppen har lärt mig är att tänkandet bakom bildskapande, eller snarare, skapandet bakom bildskapande, kommer att finnas kvar. För, som någon sa en gång, att teckna är att tänka. Några av verken i den här utställningen hade inte funnits i den här världen om inte någon hade satt sin föredragna ”penna” mot sitt föredragna ”papper”.

Och jag är övertygad om att dessa illustratörer, serietecknare och animatörer kommer fortsätta tänka och fortsätta skapa de berättelser om vår tid, och vad det är att vara människa, som vi så desperat behöver.

Vi är alla väldigt lyckligt lottade som har dem och deras arbete.

Sara Teleman
Professor i illustration

Patrick Lacey
Professor i visuell kommunikation